söndag 17 november 2024

Nu kommer vintern

 Det blev inget fiske den här helgen av två anledningar. För det första blåste det storm på lördagen, och dessutom kände jag mig fortfarande inte frisk nog. Söndagen såg bra ut vädermässigt, men då fyllde brorsans grabb Morgan 18 år, så det blev firande där på eftermiddagen. Nu senare i veckan verkar det som att vintern kommer på riktigt med snö och hårda vindar, så vi får se hur det blir med fisket nästa helg. Vinterdäcken är i alla fall monterade på både mina bilar och trailern, så om det inte är för kallt är det bara att köra iväg och fiska.

Det här med första halkan och snön varje år... Jag kan lova att det kommer att upprepas i år igen: folk är för sena med att sätta på vinterhjul/vinterdäck, och det blir som kvällstidningarna skriver – "kaos på vägarna". Jävla dumskallar som inte kan vara ute i god tid eller låta bilen stå när det är snöväder. Kör inte ut med sommardäck eller vinterdäck som är slutkörda och borde ha kasserats redan förra vintern.

Sen får vi se om Trafikverket har lärt sig något sedan förra vintern, för då var väghållningen den sämsta på många år. Men jag är mycket skeptisk till att den där jävla myndigheten har gjort det. Jag förstår fan inte hur det kan få fortgå – allt detta slösande med skattemedel på myndigheter som inte klarar av uppdraget de har fått. Det ges miljarder i stöd till höger och vänster, men allt blir bara sämre. Och det är inte bara Trafikverket nu, utan allt. Ge mig ett exempel på något som har blivit bättre utan att något annat först har försämrats. Nä, inför tjänstemannaansvar! Om man inte sköter sig ska man helt enkelt få sparken och själv behöva söka nytt jobb. Inga fallskärmar och miljonpensioner ska betalas ut. Lite som det är för oss vanliga löntagare – då kanske det blir ordning och reda. Se dessutom till att den ansvariga personen för uppdraget är kvalificerad för jobbet. Exempel? Anna Kinberg Batra. Dan Eliasson. M.fl. Vilka jävla rövhattar och sopor. Sådana ska vi inte ha på höga viktiga poster. De kan dra åt helvete.

När de sedan blir konfronterade med frågor om varför det inte fungerar, är det alltid bara undanflykter: "Vi har inte förstått, vi har brustit, vi måste se över detta, jag kan inte kommentera enskilda fall, det är någon annans fel, vi har inte medel för detta, vår kunskap är inte tillräcklig, vi blev tagna på sängen" – och så vidare.

Detta trots att varje normalt begåvad svensk hade kunnat förutse det mesta av all jävla skit de ställer till med, eller helt enkelt skiter i att förhindra för att de är så jävla rädda för att "kränka" någon. Kränka. Vad fan är det ens för något?

Det har blivit så att ingen vågar stå upp för vad man tänker, vill, tycker eller ens för någon annan – eller för vad som är rätt. Nej, alla åsikter ska lindas in i bubbelplast, för tänk om någon tar illa upp av vad jag har för tankar och värderingar. "Åh, jag kanske kränker någon. Bäst att vara tyst, nicka instämmande och släta medhårs." Nä, så fan heller. Inte jag. Jag står för vem jag är och mina värderingar, och jag törs säga vad jag tycker. Blir du kränkt av det? Då kan du dra åt helvete.

Jag kommer aldrig att hålla käften för att jag är rädd för att kränka någon. Sen behöver man ju inte vara en idiot, förolämpa folk eller bete sig illa. Det kallas vanligt hyfs. Men om man inte ens kan kritisera eller föra en konversation utan att vara rädd för att "kränka" någon, då har det gått för långt. Man behöver inte hålla med om vad andra tycker, gillar, röstar på eller har för värderingar. Det är helt jävla normalt att tycka olika.

Aja, nu har jag gnällt färdigt för den här gången.

/Laters



måndag 11 november 2024

Helt okej fiske i södra Dalarna + en förkylning på det

I söndags drog jag och Sebastian iväg på fiske efter två veckors uppehåll. Mälaren är enligt mig riktigt seg på senhösten, så vi valde istället ett annat vatten i Dalarna. Vädret var... tja, sådär. Disigt med duggregn i luften, men vi klarade oss från regnet. Ett tjockt molntäcke låg över oss, luften var fuktig och vindstilla med 3-4 grader i luften. Vattentemperaturen låg på 5,8 grader, vilket faktiskt fick mig på bättre humör. Nu hade bytesfisken äntligen klumpat ihop sig i enorma stim över djupare vatten och djuphålor, och det blev snabbt tydligt var fisken stod.

Vi testade flera djuphålor, men framför en av de större hittade vi en galen mängd bytesfisk på mellan 5-12 meters djup. Det var bara att rigga upp och börja fiska runt stimmet, för här visste vi att gäddorna fanns. Punkt slut. Vi fick kontakt nästan omgående, men fisken ville inte fastna. Flera tappade. Vi testade olika beten och hastigheter på inspinningen innan vi till slut knäckte koden för dagen.

Tailbeten fungerade inte, inte heller jerkbaits. Men större shadjiggar som fiskades otroligt sakta med långa vevstopp levererade. Även betet Guppie 13 cm från CWC, som vevades hem långsamt med små ryck, gav hugg. Ett annat bete som fungerade bra var ett 27 cm swimbait från Sebile. Samma teknik gällde här: långsam invevning med någon knyck och långa vevstopp.

Vi slutade dagen med 8-9 gäddor, inga jättar men alla låg mellan 85-100 cm och var rätt feta, så snittet var bra ändå. Helt enkelt en dag som slutade bättre än jag hade hoppats på.

På vägen hem i bilen började jag dock känna mig skrovlig i halsen. Japp, där kom smällen. Efter att ha dragits med en mildare öroninfektion i en veckas tid, kom nu förkylningen som grädde på moset. Så nu sitter jag här hemma med en jävla förkylning och är sjukskriven från jobbet. Näsan rinner konstant, halsen är öm och jag har låg feber. Jävla piss. Man får tydligen inte ha det för bra för länge – det är som ett brev på posten från Skatteverket (de missar ju aldrig en chans att rövkn**** dig).

Jaja, det går väl över. Det finns de som har det värre. Jag får kurera mig med nässpray, en whisky för halsen och Alvedon i några dagar, sen är jag nog på benen igen. Som tur är har jag två katter att umgås med, plus Youtube och några bra filmsidor att fördriva tiden med.

Välkommen till mit hem och liv "Panter"

I onsdags fick min älskade gamla katt Lakrits sin sista vila efter ett långt och kärleksfullt liv. Eftersom jag har en katt till, som jag tog hand om från ett katthem för ett år sedan, blev hon ensam kvar. Min andra katt, Tyra, är ungefär 2,5 år gammal.

Eftersom jag, precis som de flesta andra, jobbar och har en del aktiviteter på helgerna – som fiske och annat – blir Tyra ibland ensam halva dygnet. Trots att katter inte är flockdjur, tror jag ändå att de mår bra av att ha en kamrat att leka, bråka och ha sällskap med, utöver mig själv.

Så i fredags åkte jag till en bondgård utanför Sala, där de hade flera kullar med kattungar. Jag ville se om jag kunde hitta en ny kompis till Tyra. Efter lite letande längs småvägar hittade jag fram till gården. I ett stort rum i en lada fanns det säkert tre vuxna katter och tio kattungar. Några av kattungarna var redan tingade av andra köpare, men det fanns ändå gott om små busar att välja mellan.

Mitt val föll på en liten krabat – en pojke på cirka 3,5 månader som genast ville klättra på mig och dessutom var väldigt pratglad. Han är nästan helt svart, förutom några vita tassar och små fläckar på huvudet. Jag döpte den här sötnosen till Panter.

Jag tog med honom hem samma dag. Tyra var väldigt nyfiken i början, men sedan blev hon bestämd, lite tillbakadragen och undrade nog vad i helvete det var för skrutt som hade flyttat in. Efter några dagar med fräsande och skeptiska blickar verkar de inte längre hata varandra, men de är inte heller bästa vänner än. Det tar normalt flera veckor, ibland upp till en månad, innan katter accepterar varandra och ligger bredvid varandra och sover. Katter är ju väldigt måna om sitt revir. Jag är säker på att Tyra och Panter kommer att bli fina vänner inom de närmaste veckorna.

Panter är så otroligt nyfiken och kelig. Han utforskar allt och vill vara med mig hela tiden. Tyra är lite avundsjuk ibland, men hon får mycket kärlek från mig, så det är bara en tidsfråga innan allt blir som det ska.

Jag har fått en del kommentarer från folk: "Vad fan ska du ha katter för? De kostar ju bara pengar! Skaffa en kärring istället!"

Nu är det så att jag verkligen gillar djur av de flesta slag. Visst kostar de pengar, men katter är faktiskt ganska billiga att ta hand om jämfört med många andra djur. Och när det gäller "skaffa en kärring"... ja, man måste ju först hitta en kvinna som gillar mig och som jag tror att jag kan leva med. Dessutom är inte en "kärring" och ungar särskilt billiga heller! Det är kanske inte en helt rättvis jämförelse, men om jag vill ha två katter i mitt hem, så borde jag väl få ha det utan att bli dömd för det.

Djur är kärleksfulla och kravlösa. Tar man hand om dem, älskar de dig tills den dag du dör. Jag skulle gärna ha en hund också, men det går inte med det liv jag lever och de arbetstider jag har.






onsdag 6 november 2024

Nu får du vila och slippa ha ont min älskade Lakrits

 Idag fick min katt Lakrits gå till sista vilan. I 18 år har hon förgyllt mitt liv men nu blev hon gammal och obotligt sjuk. Alltid väldigt jobbigt när sådant händer men 18 år är ändå en väldigt lång tid och hon kommer vara saknad. En sån otroligt härlig go katt som hon va. Jag har ju så klart min Tyra kvar men nu får hon vara ensam med mig ett tag tills jag hittar en passande kamrat till henne.

Vila i frid Lakrits.