tisdag 27 oktober 2026
5 dagars satsning efter grov gädda
måndag 12 oktober 2026
Fisket är skit nu. Allt är skit nu.
Ja det har blivit otroligt lite höstfiske än så länge. Ja har man konstant smärta så är det svårt att motivera sig och att fokusera sig på fisket. Ja det är den förbannade bältrosen som ställer till det och innan dess va det ichias. Men isciasen har jag fått bukt med så den är borta och bältrosen är på bättringsvägen men så är det annat som är skit.
Jag hade ju fått nytt arbete som jag trivdes med och allt va frid och fröjd. Fick lovord flera ggr i veckan om hur bra jag va. Bästa truckföraren dom haft på flera år osv, alla va trevliga och dagarna rullade på. Tills i onsdags eftermiddag. Jag behövde kläder eftersom jag är mer ute än inne och vill inte jobba i regnet utan regnkläder. Kontaktade min konsultchef och jag skulle åkte ner för att prova ut kläder. säger till min chef att jag behöver sluta 30 min tidigare och det va inga problem med det.
Provar kläderna på kontoret men dom är för stora så han lovar att han ska byta ut dom. Okej fint. Jag åker ner till Erikslunds köpcenter för o handla lite kattmat m.m. Då ringer han och säger att jag har fått sparken, vi avslutat ditt uppdrag direkt. Du är inte välkommen till arbete nått mer. Jag blir helt paff och tror han skojar eller ringt fel eller nått men nej. Varför vill jag ju veta, måste ju finnas en anledning. Jag har inte kört sönder något, inte kört på någon, är alltid i tid, flyttar mina raster så det passar med att lossa / lasta bilar. Har inte varit arg på någon, ingenting...?
Jag har dessutom jobbat i 3 veckor med bältros och ischias samtidigt som gör så jävla ont så jag vill gråta ibland. Inte sjukskrivit mig. Jobbat.
Men dom vill inte berätta vad dom grundar min uppsägning på varken bemanningsföretaget eller företaget jag jobbade åt. Och det är ju så att är du provanställd via bemanningsföretag så har du NOLL rättigheter dom kan sparka dig på timmen utan orsak om dom vill. Jävla system. Hur fan kunde det bli så.
Hur mår man efter det då = Piss så klart. Nu ska man börja söka jobb igen och när man snart är 55 år så ser det mörkt ut med att få jobb. Jag funderar starkt på att nu flytta till norrland och bo väldigt billigt i en liten stuga och leva på bidrag så länge det går och sen ta ut pensionen och leva på den. Såvida jag inte hittar jobb i Norrland. Men här nere är det mesta skit numera.
Allt blir dessutom så jävla dyrt efter valet men dessa idioter vid makten. Bensinen är dyr, elen är dyr, inflationen stiger osv.
Nu har jag fått veta varför jag fick sparken. Och håll i er. Ja tydligen så den senaste 1.5 veckan så har jag verkat lite distanserad, inte så glad, verkat sur, osocial ...Öhh ja jag har helvetes ont, jag ville inte ta ut det på mina kollegor så jag höll mig på min kant och gjorde mitt jobb tills det går över. Men seru det räckte inte. Tydligen ska jag ha ont som helvete och arbeta. Inte sjukskriva sig för det hade ju gått åt helvete. Berätta för allt i världen inte att du har bältros och smärtor. Du ska vara va glad o sprallig ändå.
Det va en kollega som berättade det och han tyckte dom gjort fel men han vågar inte säga nått för han är också bemanningsanställd.
Här nedan finns ett inlägg om hur jag upplever arbetsmarknaden är nu och hur den var för.
1. Hur man blev bemött i början av 90-talet när man sökte jobb, hur man sökte jobb, och hur det var på arbetsplatserna.
Jag hoppade av skolan efter årskurs 9 eftersom skolan inte var min grej. Jag blev mobbad, hamnade i fel gäng och svarade med att slå folk på käften samt skita i skolan. Jag började således söka arbete direkt efter årskurs 9.
Jag kom in på lärlingsprogrammet som fanns då, ett sätt att få in ungdomar och andra utan utbildning i arbetslivet. Jag började som lärling på ett industriplåtslageri vid namn Bröderna Johanssons Plåt och Smide och fick fast anställning efter tre månader. De insåg att jag var en kille som var smart, lättlärd, nyfiken, trogen och inte rädd för att bli smutsig.
Jag har alltid haft talets gåva, stått för vad jag tycker och uttryckt mig rättframt. Det var aldrig något problem fram till 2010-talet och senare, men mer om det längre ner.
Jag arbetade på det här företaget tills det gick i konkurs under Trustorhärvan. Ni som är äldre vet vad jag pratar om.
Sedan var jag nog arbetslös i två månader innan jag började på nästa arbete, och så fortsatte det. Jag har arbetat hela livet inom industrin och gör det fortfarande. Eller ja, jag blev arbetslös den 8 oktober 2026.
När man sökte jobb på den tiden var det ganska enkelt. Man kontaktade företagen själv eller gick via Arbetsförmedlingen. På den tiden fungerade Arbetsförmedlingen väldigt bra. Man kom på intervju och fick besked samma dag eller inom en vecka.
Det var mänsklig kontakt, öga mot öga, och inte en massa jävla tjafs om HBTQ, rasism, drogkontroller, IQ-tester, referenser 20 år tillbaka, sjukdomshistorik med mera.
Det fanns ingen åldersdiskriminering. Nej, man utgick från vad du kunde och vad du ville lära dig. Sedan fick du chansen att visa vad du kunde och vad du ville.
Medarbetarna hjälpte till från dag ett. Man kände sig välkommen, och om man hade bra idéer om förbättringar eller säkerhet belönades det. Även övertid ersattes.
Man vågade skoja med arbetskamraterna utan att någon jävel blev kränkt och sprang till chefen eller HR. Det var helt okej att ha olika åsikter och intressen, och man respekterade varandra.
Man vågade prata med chefen och kollegorna. Man behövde inte ljuga om att man var sjuk eller hade ont, av rädsla för att få sparken när man faktiskt var sjuk och behövde vara hemma.
Man fick de arbetskläder man behövde och alla förutsättningar som krävdes för att göra ett bra jobb. Verktyg och information fanns i överflöd, utan att man behövde tjata i veckor utan att något hände.
Skötte man arbetstiderna och gjorde det man skulle fanns det inte på kartan att man blev uppsagd.
Även fackföreningarna och skyddsombuden fungerade väldigt bra då och stod upp för arbetarna. Ville man lära sig mer uppmuntrades det av företaget. Det tog inte lång tid innan man fick lära sig andra arbetsuppgifter, vilket gjorde att man kunde bidra mer till företaget och därmed genast få ett lönelyft.
Jag upplevde aldrig rasism, sexuella trakasserier eller mobbning på någon arbetsplats.
2. Hur man söker jobb i dag, hur man blir bemött, och hur det är på arbetsplatserna
När man söker jobb i dag sitter man och scrollar igenom tiotusentals jobbannonser, varav 99 procent verkar gå via bemanningsföretag som har noll intresse för dig som person. Noll intresse.
Arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb alls. Den har blivit ett kontrollorgan som gör allt den kan för att trycka ner dig ännu längre i skiten när du blivit arbetslös och samtidigt se till att du inte får någon ersättning. Att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen kan ta veckor eller månader. A-kassan är lika jävla dålig den.
När du söker ett arbete får du sällan eller aldrig prata med en människa. I stället möts du av en massa AI-botar, IQ-tester och videointervjuer med väldigt konstiga frågor. Det kan dröja länge innan du kanske får till ett möte med en verklig person. Och även då handlar frågorna mest om hur du är som person, inte om sådant som är relevant för arbetet eller ditt arbetsliv.
För dem är du en inkomstkälla och inget mer.
Företagen lägger ut sitt personalbehov hos bemanningsföretagen eftersom de då slipper ta något som helst ansvar för arbetskläder, sjukdom, hur du mår eller hur ditt liv ser ut. De kan således byta ut dig på någon timme, när som helst, utan att behöva förklara ett jävla skit om varför de gör det.
Bemanningsföretaget du är anställd hos tar ALLTID företagets sida, eftersom det är därifrån pengarna kommer. Inte en chans att de vill höra din sida av eventuella meningsskiljaktigheter eller få veta vad som faktiskt har hänt. Ibland vet du inte ens själv vad som har hänt.
Så här är det på arbetsplatserna i dag
Under perioden 2010–2026 har det blivit något helt annat på arbetsplatserna.
Först säger de att säkerhet, miljö, arbetsmiljö och jämställdhet är sååå viktigt och att man ska rapportera allt som avviker. Och det låter ju bra – tills man talar om att något är farligt eller föreslår förbättringar. För då ligger man snart löst till.
Är man anställd via ett bemanningsföretag känns det som att man inte har några rättigheter som verkligen gäller.
Om någon tycker att du är lite avvikande, för duktig, för tyst, pratar för mycket eller skrattar för mycket, då kan det bli problem. Råkar du dessutom ha åsikter eller uttrycka dig på ett lite annorlunda sätt kan det också ligga dig i fatet.
Jag menar självklart inte att man ska vara rasistisk, sexistisk eller elak. Jag menar att man ska få vara sig själv.
Men det verkar inte vara så längre.
Jobbar du för hårt är det inte bra. Jobbar du för säkert är det inte heller bra. Jobbar du trots att du har en djävulsk smärta, så att du ibland vill gråta, då är du en surskalle. Är du hemma sjuk ifrågasätts det direkt.
Skojar du eller pratar lite för frispråkigt med kollegorna kan du ge dig fan på att någon blir kränkt och springer till chefen eller HR för att beklaga sig.
Sedan förväntas man gärna jobba övertid gratis, när som helst och med kort varsel.
Hjälper man någon helt spontant är man plötsligt där man inte ska vara. Hjälper man inte till är det också åt helvete.
Det är helt enkelt omöjligt att vara människa på arbetsplatsen om man är anställd via ett bemanningsföretag.
Och snacka om åldersdiskriminering numera! Uja!
Är du 25 år eller yngre, saknar arbetslivserfarenhet, säger ja till vad som helst och inte har koll på dina rättigheter eller skyldigheter, verkar det enligt min upplevelse vara lättare att få jobbet. Detsamma gäller, enligt min uppfattning, om du har pastellfärgat hår, kräver en tredje toalett för personer som identifierar sig som hen eller är vänster eller miljöpartist.
Nej, att vara duktig och ha ett stort kunnande belönas inte längre.
Arbetskläder och utrustning
Vill man ha arbetskläder är svaret ofta:
”Du fick ju ett par byxor, två T-shirts och ett par skor som inte ens passar ordentligt.”
När man sedan påpekar att vi har fyra årstider i det här landet och att man arbetar både inomhus och utomhus möts man av kalla handen när man ber om skalkläder, vinterjacka och vinterskor.
Dessutom behöver kläderna tvättas. Då förväntas jag sköta det på min privata tid.
Facket och skyddsombuden
Facket är, enligt min uppfattning, så in i helvete korrupt och rövknullat av arbetsgivarna att det numera knappt fyller någon funktion alls.
Samma sak gäller skyddsombuden. De har inte längre något att säga till om.
Slutsats
Nej, numera ska du stå med mössan i hand, bocka och buga och ta den i arslet, vad som än händer.
Då får du jobba kvar.
måndag 21 september 2026
Bältros
söndag 13 september 2026
Vänern är riktig surkärring ibland
tisdag 8 september 2026
Höstfisket är tamefan på gång
Det är några veckor sedan jag uppdaterade här, så det är väl hög tid att väcka liv i bloggen igen. Det har hänt en del sedan senaste inlägget, men faktiskt inget dåligt – tvärtom. På det stora hela rullar livet på riktigt jävla bra just nu.
Så vad har hänt?
Jo, jag har nu arbetat en månad på mitt nya jobb, Quintus Technology, som jag sökte mig till efter förra jobbvändan. Och vad ska man säga? Jag trivs så in i helvete bra!
Lätt en av de bästa arbetsplatserna jag har arbetat på under mitt långa arbetsliv – och jag har hunnit avverka en hel del arbetsplatser genom åren. Bra folk, bra stämning och framför allt en känsla av att man faktiskt hamnat rätt. Sånt uppskattas!
Ryggen då – eller snarare skiten som sitter i den?
Jag har ju dragits med ischias ett bra tag och det är tyvärr inte helt bra ännu. Men det går åt rätt håll.
Jag går på massage, stretchar varje dag enligt instruktioner från massagetjejen och kiropraktorn och försöker dessutom få till fyra pass i veckan på roddmaskinen.
Och det verkar faktiskt ge resultat. Jag är mindre stel och har mindre ont.
Fortsätter det så här ett tag till är jag snart lika smidig som en 15-årig ballerina.
Fast kanske med lite sämre teknik och betydligt mer gnäll när jag ska resa mig upp från soffan.
MEN… FISKET DÅ?!
Det här är ju trots allt i första hand en blogg om gäddfiske – mitt och mina fiskevänners ständiga jakt på gröna, feta och allmänt aggressiva krokodiler.
Så hur går det egentligen?
Efter senaste turen i Jämtland med min vän Jonas har det blivit lite sporadiskt fiske. Anledningen är framför allt det förbannade varma vattnet vi haft här i Mellansverige.
Några turer har det blivit, och visst har det kommit upp ett gäng gäddor på ungefär 4–7 kilo. Absolut fina fiskar, men kanske inte direkt sådana som får en att börja ringa runt till släkt och vänner och skrika:
”JAG HAR FÅTT EN JÄVLA MONSTERGÄDDA!”
Men nu jävlar händer det grejer.
HÖSTEN ÄR PÅ INGÅNG!
Och det betyder en sak:
Nu börjar gäddfisket på riktigt igen.
Redan nu i helgen ska jag och min vän Sebastian fiska i två dagar i ett riktigt storgäddvatten. Stugan är bokad, prylarna är på gång och vi är taggade så in i helvete.
Nu är det dags att börja jaga 10-plussare igen.
Och här har vi faktiskt riktigt bra chans, för i det här vattnet går det grov gädda. Riktigt grov gädda.
Så nu får vi se om vi lyckas lura någon av de där gröna pansarvagnarna till båten.
Förhoppningsvis blir det ett par riktigt fina bilder att lägga upp här efter helgen.
Om inte annat får jag väl skriva ett inlägg om hur vi satt i båten i två dagar och tittade på spöna.
Men vi får väl hoppas på det första.
BETESKAOSET SKA RENSAS!
Jag har också på allvar börjat rensa ur min betessamling.
Och när jag säger betessamling menar jag inte ”jag har några lådor med drag”.
Nej nej.
Jag har ett problem.
Samlingen har varit enorm och är fortfarande enorm, men nu ska det fan bli ordning.
Jag säljer därför av mängder med beten på Tradera som jag inte använder och förmodligen aldrig kommer att använda. Samtidigt kan jag naturligtvis inte låta bli att köpa en del där också.
Det vore ju dumt att göra sig av med beten utan att ersätta dem med andra.
Det förstår väl alla?
Planen är i alla fall att minska samlingen med ungefär 30 procent.
Och för den som aldrig har sett hur mycket beten en gäddfiskare kan samla på sig kan jag säga:
30 procent är ungefär som att tömma ett helt badkar och sedan hävda att man har duschat färdigt.
Det är fortfarande inte direkt tomt på hyllorna. Hahaha!
Tanken är dessutom att försöka bli lite mer strukturerad. Kanske ha runt 20 fabrikat som jag verkligen gillar och använder ordentligt istället för att ha ungefär 100 olika fabrikat som ligger och glor på mig från hyllorna.
Mer fokus på de beten jag faktiskt fiskar bra med.
Sedan får vi väl se hur länge den planen håller…
LIVET ÄR BRA
På det stora hela är livet faktiskt riktigt bra just nu.
Nytt jobb som jag trivs fantastiskt bra på, kroppen börjar förhoppningsvis fungera bättre och hösten är på väg.
Nu håller vi bara tummarna för en lång och mild höst, rimliga bensinpriser och att alla krig i världen tar slut.
Och om vi dessutom kunde få politikerna att sluta göra livet mer komplicerat än vad det behöver vara så vore det ju inte helt fel.
Då jävlar är vi på gång.
Nu räcker det för den här gången.
Nästa uppdatering kommer efter helgens fiske.
Förhoppningsvis med bilder på några riktiga grisar.
Nu ska det fiskas! 🎣💥
söndag 9 augusti 2026
Fiske i Norra Dalarna och Jämtland
tisdag 21 juli 2026
Lite uppdateringar i allmänhet
torsdag 9 juli 2026
Slutar på Stadler och börjar på Quintus Technologies AB
torsdag 25 juni 2026
Ny predator håv från södersportfiske
Min håv från Savage Gear gick sönder senaste fisketuren. Den har varit på fallrepet ett tag så det va dags för en ny. Min kompis Jonas har en CVC håv som är grym så jag tänkte köpa en sådan men så såg jag Söders Sportfisket egna som såg vansinnigt bra ut. Och den fick är verkligen i en klass för sig. Jag har använt ett antal håvar genom åren men ingen så välbyggd och rejäl och genomtänkt som denna. Min gamla Savage Gear håv bleknar i jämförelse.
Jag har gjort en liten recension om den i videon nedan.
fredag 19 juni 2026
Nytt PB på Gädda
torsdag 18 juni 2026
Nya smarta spännband till trailern
Jag har nu i flera år haft spännband med automatisk upprullning på på mina båttrailers som har varit ruskigt praktiska, problemet har varit att kvaliteten på dessa är väldigt varierande och dålig. Det som går sönder är returfjädern som i bästa fall håller 1 år men ibland bara några månader. Dom klarar helt enkelt inte att bli utsatta för väder och vind över tid.
Så nu tröttnade jag på dessa och funderade på en annan lösning. Jag hittade en väldigt bra lösning på Motonet som jag nu använder istället. Dessa är inte automatiskt utan trationella spännband med den skillnaden att dessa kan man bulta fast i trailern så dom sitter permanent. Man tar helt sonika bort kroken på fästet och sätter dit en M12 bult istället och bultar fast dom. Sen är det bara bandet som blir löst. Detta bandet har även en sydd ögla i stället för metal krok så det passar perfekt att fästa runt knaparna på min båt.
Jag lägger upp bilder så förstår ni exakt hur det är gjort.





































.jpeg)
.jpeg)






