Slutar på SSAB / Jennmar och börjar på nytt.

 Jag började på SSAB för exakt sex månader sedan. (Vi blev uppköpta av ett amerikanskt bolag, Jennmar, i januari/februari.) Hur som helst har jag nu sagt upp mig från detta arbete, inte för att det är en dålig arbetsplats, utan för att jag blev lovad en tillsvidareanställning efter sex månader – vilket nu inte blir av. Istället erbjuder företaget endast en månads förlängning i taget. Det var även tal om att jag skulle få jobba nattskift, vilket hade passat mig bättre än tvåskift, men det verkar inte heller blir av.

Sen är det pendlingen som tär på mig – sena kvällar, extremt tidiga morgnar och den ekonomiska biten. Att pendla med bil kostar mig 3 000 kronor i månaden, och det är bara bensinen. Just nu ligger priset runt 16 kr/litern, men när det går upp till 20-25 kr igen blir det helt ohållbart.

I samma veva som jag sökte jobbet på SSAB för sex månader sedan sökte jag även en tjänst som mekaniker/underhållsoperatör hos Elman Skog & Trädgård. Rekryteringen där drog dock ut på tiden, och eftersom jag redan hade fått jobbet på SSAB valde jag att tacka ja till det istället. Elman anställde då någon annan, men det visade sig inte fungera. För fyra veckor sedan hörde de av sig till mig och frågade om jag fortfarande var intresserad av tjänsten. Det var jag, men jag ville först se vad som hände på SSAB, så jag bad att få återkomma.

Efter ytterligare tre veckor tog vi kontakt igen, och jag åkte till Mats på Elman Skog & Trädgård för att diskutera anställningen och lönevillkor. Vi kom snabbt överens, och tisdagen den 11/3-2025 skrev jag på kontraktet. Min första arbetsdag blir den 24/3-2025.  Lönen är i princip densamma som på SSAB, men jag kommer att jobba dagtid istället för tvåskift. Räknar man in pendlingen så kommer jag att tjäna flera tusen kronor mer i månaden, eftersom jag nu bara har 1,7 mil till jobbet istället för 5 mil. Dessutom slipper jag stiga upp klockan 04:30 eller komma hem 22:45. Jag är helt enkelt för gammal för att pendla och jobba sådana tider numera.

Jag önskar Jennmar lycka till med rekryteringen av kompetent personal till fabriken. Jag vet att processen är i full gång, men jag tror att det blir en utmaning – jobbet är tufft, och det är inte alla som passar in i den jargong som råder. Att det dessutom inte finns några buss- eller tågförbindelser till arbetsplatsen gör det knappast lättare. Jag har också hört att fler kollegor är på väg att lämna för andra jobb.

Jag slutar alltså inte för att det är en dålig arbetsplats. Utan för att jag blivit erbjuden ett bättre arbete som ger mig mer lön och mer fritid..

Abu Garcia Beast X2 822 EXTREME Casting 2.49m 100-280g

Jag fiskar väldigt sällan med gäddbeten som väger under 60 gram, jag skulle jag säga att det aldrig händer. Visst använder jag mindre beten ibland, men det är mycket sällan jag känner att jag behöver beten på 12–13 cm för att fånga en storgädda. Nu påstår jag inte att man inte kan fånga stora gäddor på små beten, men jag föredrar att fiska med större beten och för mig fungerar det bättre. Var gränsen mellan stora och små beten går är högst personligt. För mig är stora beten 27 cm och uppåt – jag fiskar ofta med beten på upp till 40 cm och en vikt på 200–300 gram och för det krävs det ett spö som klarar av dessa beten om du ska stå och spinnfiska dem.

Jag har provat flera spön med en kastvikt på upp till 350 gram de senaste åren, men jag har inte hittat rätt spö som passar både mig och min budget förrän nu.

Så här är det: Ett spö som klarar att kasta 270 gram kommer aldrig att vara fjäderlätt. Med ett kastviktsspann på 80–300 gram väger alla spön mellan 260 och 300 gram, och den vanligaste längden ligger mellan 8 och 9 fot. Det viktiga här är balansen på spöt i kombination med rullen du använder. Om du ändå hänger på ett bete som väger 250 gram spelar det ingen större roll om spöt väger 10 gram mer eller mindre.

Jag har haft och har spön som är 9 fot långa och klarar 300 gram, men jag tycker att dessa spön blir framtunga och jobbiga att fiska med efter ett par timmar. Jag har även testat spön på 7,9 fot, men med dem tycker jag att kastlängden blir lidande. Föratt kasta tunga beten tycker jag spön på 8,2–8,6 fot är den optimala längden.

Det spö jag köpte nu Abu Garcia Beast X2 822 EXTREME Casting 2.49m 100-280gr  var ett rent chansköp efter att ha pratat med killarna på Upplevstore men det visade sig vara riktigt jävla bra. Det är perfekt balanserat för en Abu Classic Ambassadeur. Kastviktsklassningen är mitt i prick – det klarar 270 gram utan problem, och jag skulle säga att den perfekta betesvikten att kasta ligger i spannet 120–250 gram.

Bakhandtaget har en lagom längd, vilket är viktigt för att få kraft vid utkastet. Dessutom finns ett rejält handtag framför rullen, vilket kan vara skönt att hålla i. Spöt är 8,2 fot långt, och jag skulle säga att actionen är moderate fast – precis den action jag vill ha på alla mina spön för tyngre beten. Spöt är snyggt och har sköna handtag. Det enda minuset är krokhållaren, som är dålig – en enkel U-formad ögla hade varit bättre.

Men det allra bästa är priset – 1249 kr. Det här är sjukt mycket spö för pengarna! Jag har fiskat med spön som kostar tre gånger så mycket och som varken är bättre eller skönare. Utvecklingen inom spötillverkning har verkligen gått framåt de senaste åren.

Om du letar efter ett bra spö utan att bli ruinerad, kolla in Abu Garcia Beast X2-serien – det finns flera modeller att välja mellan.

P.S. Det går inte alltid att lita på tillverkarnas angivna kastvikter. En del spön är rejält överklassade, medan andra är grovt underklassade. Till exempel är Westins spön ofta överklassade – om det står 290 gram på ett Westin-spö är maxvikten snarare 200 gram. Svartzonkers spön går ofta åt andra hållet – står det 300 gram, klarar det sannolikt 350 gram. Spön jag upplever som rätt klassade är Wolfcreek, Savage Gear, Gator, Eastfield, Shimano, Abu Garcia samt de flesta Daiwa-spön.