Trasiga Minnkota motorer och mancold

 Min Minnkota Terrova motor även kallad elmotor / trollingmotor har levt ett ett hårt liv sen jag köpte den 2015. Många små grunstötningar samt så har den trailats måååånga mil på grusvägar och använts säkert närmare 1000 fiskepass. Så det är inte så konstigt att den till slut blir sliten. Jag upptäckte nyligen att propelleraxeln blivit lite skev, fan ochså. Jag ringer till företaget Jan Comstedh som är huvud grossist för bland annat MinnKota motorer och hör om dom kan laga den för en vettig summa. Nu håller jag i mig och tänker att detta är väl svindyrt men en ny motor kostar runt 25.000 så..Men jag får nästan en chock av priset på en offert på 2500 kr. Det va billigt tänker jag men bra. Då byter dom i princip hela eller allt i nedre delen på motorn jag pratar säger även till dom kolla styrlagringen och byta lagren som sitter där, en mer kostnad på ca 1000 kr samt en allmän översyn. Så slutnotan landar på ca 4000 med frakt kostnad. Fantastiskt.

Nu kommer den att troligen att fungera många år till. Bara att boka frakt och skicka den då. Eller ...

Företaget ligger ju således i Västra Frölunda så jag måste ju skicka den dit blir lite för långt att åka med bil. Jag börjar således att snickra ihop en trälåda till den då motorn kräver en låda på måtten 1700 x 45x40 och vkten blir ca 25 kg så har man inte direkt en kartong i den storleken.

När jag är färdig med trälådan efter några timmars snickrande. Så pratar jag med min fiske vän Jonas som har haft elfel på sin MinnKota som inte kan lösas utan han måste således köpa en helt ny MinnKota. Och då tänker jag att då kan ju jag använda hans kartong så blir ju lättare och perfekt att skicka den.

Sagt o gjort när han får hem sin motor så åker jag över och tar hans kartong och väl i mitt garage så börjar jag att packa ner den men självklart är det inte så enkelt då den nya modellen har lite andra mått än min gamla men efter 40 minuters pusslande och användandet av 2 st packtejpsrullar så är den redo för att skickas.

Jag går in till datorn och kollar olika frakt alternativ men inte ett enda fraktbolag tillåter mig skicka denna som privatperson. DHL, DSV/Schenker, Postnord, TNT, UPS alla sätter stopp. Max längd är 1.2 meter och max 20 kg. Jag ringer även upp dessa och frågar men samma svar. Bara som företag får du posta så stort. Jaha Fan gör jag nu då ?

Jag ringer till Comstedh och förklarar problemet och frågar om inte dom kan skriva ut en fraktsedel åt mig så jag kan posta den, jag kan stå för frakten säger jag. Det löser vi säger dom. Innan jag ens har hunnit lägga på luren så kommer en fraktsedel på mailen utan kostnad. Alltså servicen hos Comstedh är bara helt i världklass. Alla gånger jag varit i kontakt med dom om hjälp med ekolod, batterier, elmotor, eller annat så är dom så förbaskat trevliga, bra bemötande och man får alltid hjälp. Ett otroligt proffsigt bemötande som många företag borde lära sig av.

Iallafall den kom fram i fredags och jag får tillbaks den i början på nästa vecka. Så nu har min vän Jonas en helt ny MinnKota Terrova som vi för övrigt monterade  på hans båt i mitt garage förra helgen. Vi behövde koppla om lite el och småfix. Och jag har en nyrenoverad MinnKota Terrova på min båt.

Troligen blir det fiske en dag kommande helg med antingen Jonas eller Marcus båt om min förkylning släpper. Ja precis jag drog på mig en satans Man Cold förra helgen så har legat med feber, hostat, snorig näsa och dödsångest hela veckan. När vi män blir förkylda är det allvar. 

AJA det är vad det är fiskesäsongen hittills har varat grymt bra så vi hoppas att förblir så resten av året med.

Det börjar alltid likadant.
Ett litet kittlande i halsen. En nysning som känns misstänkt. Man fryser lite fast det är 22 grader inne. Man vet. Man bara vet. Det är inte en vanlig förkylning.
Det är mancold.
Mancolden.
Den smyger in som en lågkonjunktur i kroppen. Plötsligt är man inte längre en vuxen, fungerande man med jobb, ansvar och hyfsat rimlig stresstålighet. Man är ett skört däggdjur invirat i filt som behöver vätskeersättning och bekräftelse.
Det är som att någon dragit ut alla säkringar. Energin är borta. Blicken är tom. Man orkar knappt svara “hej” utan att behöva sätta sig ner igen. Att öppna kylskåpet känns som ett maraton. Att tömma diskmaskinen? Glöm det. Det är över.
Näsan. Den producerar snor som om den fått statligt glesbygdsstöd. Man snyter sig så mycket att man till slut får ont på näsan. Huden är röd, irriterad och överväger att flytta hemifrån.
Det värsta är ändå förstadiet. När man känner att mancolden är på väg.
Det där diffusa hotet i luften. Som om kroppen skickar pushnotiser: “Förbered dig.” Man börjar bunkra te. Köper Alvedon i panik. Väljer filt med samma allvar som andra väljer pensionsfond.
Man säger:
“Det är nog inget.”
Samtidigt som man mentalt redan skrivit in “sjuk” i kalendern med versaler.
När mancolden väl slår till.
Herregud.
Man blir febrig. Ynkligare än ynkligast. Man kan inte äta. När en man inte kan äta då är det inte längre en förkylning. Då är det ett gigantiskt problem som drabbar alla i din omgivning.
Jag är helt övertygad om att om man verkligen ville skapa världsfred, då skulle man sprida mancold. Inom 24 timmar ligger alla kombattanter hemma med papperstussar i näsborrarna och viskar “kan du göra lite te?”. Krig upphör. Vapnen tystnar. Alla är för trötta.
Ändå. Varje gång känns det som den värsta någonsin. Den här gången är det allvar. Den här gången är det slutet. Man ligger där och stirrar upp i taket och funderar på om man borde säga några sista ord.
“Okej. Hälsa alla.”
Så suckar man lite extra högt så att omgivningen verkligen förstår.
“Jag är nog lite sjuk.”
Lite.
Det är det mest oärliga ordet i svenska språket under en mancold.
Men vi överlever. På något mirakulöst sätt. Vi reser oss. Vi äter igen. Vi återfår vår självbild.
Tills det börjar kittla i halsen igen.
Man bara vet liksom.
Mancolden har bokat in oss igen.