Till slut är Julen över.

 Det har varit ungefär lika dött här som i en igenfrusen abborrvik. Jag har varken haft lust eller tid att skriva, och ibland vinner soffan över tangentbordet. Men nu tänkte jag faktiskt skärpa mig lite, så framöver blir det lite tätare mellan uppdateringarna

Julen är tack och lov över. Jag är verkligen ingen julmänniska. Allt stök, stress, krav och dessa märkliga förväntningar på att alla ska vara glada samtidigt. Visst, det är skönt med några dagars ledigt, men ärligt talat hade jag hellre jobbat alla helgdagar om jag fått. Tyvärr var arbetsplatsen stängd, så där stod man – ofrivilligt ledig.
Jag sparar hellre min ledighet till våren och hösten, när vädret är bättre och man kan fiska och hänga på sjöarna.
(Stackars mig, som tvingades vila.)

Julafton spenderades med mamma och dagarna mellan jul och nyår ägnade jag åt avancerad återhämtning i soffan. På nyårsafton jobbade jag förmiddag och på kvällen dök min fantastiska vän Jörgen upp. Det lagades mat, åts och dracks rejält och det sköts raketer som om vi försökte skrämma bort 2024 personligen. Väldigt rolig kväll.
Mindre rolig var dagen efter, då kroppen bestämde sig för att inte fungera förrän runt klockan 13.

Trots att jag egentligen är emot nyårslöften (för att de oftast håller ungefär till trettondagen) har jag i år gjort några stycken:

1. Sluta trycka i mig massa onyttigt och dra ner på ölen, så några kilon kan försvinna.

2. Börja motionera lite mer – frivilligt.

3. Lägga ännu mer fokus på fisket och jaga stor gädda ännu hårdare, vilket känns smått absurt eftersom det redan tar upp halva hjärnan.

Och så kom snön. Till slut. Och inte lite heller – jävlar vad det har snöat. Jag hatar egentligen vintern, men hellre massor av snö än slask, regn och konstant mörker. Ska det vara vinter ska det fan vara vinter, inte någon blöt grå kompromiss.

Trafiken däremot… total härdsmälta. Folk verkar bli chockade varje år när det blir halt, som om snö vore ett helt nytt naturfenomen. Hur svårt kan det vara att köpa riktiga vinterdäck, anpassa hastigheten och förstå att 50 på en 90-väg kanske inte är optimalt? Och ser du dåligt i mörkret – låt bilen stå.
Att bussar kör fast överallt på smala snöiga gator kan jag dock förstå. Det är ändå samma kaos varje vinter, så varför ändra på ett vinnande koncept?

Nu när julen är över blickar jag istället mot påsken. Då är jag ledig i nio dagar och planen är enkel: fiska. Mycket. Fram till dess är det jobb fem dagar i veckan. Jobbet jag började på i september är riktigt bra – jag trivs väldigt bra på Råbe Tooling och hoppas jag får vara kvar där länge.

En lite smårolig grej hände häromdagen när jag handlade på Willys. Jag sprang på Micke och Theresa, som jag inte sett eller hört av på många år. Micke utbrister nästan direkt:
”Men herregud, dig har ju åldern inte tagit alls! Du ser ju precis ut som för tio år sen!”

Micke själv ser dock betydligt äldre ut än mig, trots att vi är lika gamla. Jag får nog erkänna att åldern inte bitit lika hårt på mig som på många andra. Vissa ser ut att vara 65 fast de är 55. Själv får jag ofta höra att jag ser ut att vara 40–45. Varför vet jag inte – bra gener, fiskelukt eller ren tur.
Vem vet, kanske blir jag 100 år och står och spinnfiskar när jag är 90. Och då kommer jag fortfarande klaga på vädret.

Aja det får väl räcka för nu. /Laters