Arbetstankar

Vad har hänt med arbetsmarknaden dom sista 5-10 åren ? Jag upplever och är säker på att det är så att bemanningsföretagen har tagit över helt åtminstone i vissa branscher. Inom industrin är det väldigt få företag som anställer numera, alla vill hyra in personal. På alla stora företag så är det 70% bemannings anställda. Det kan ju vara bra med bemanning men inte i denna mängd det är säkert bra för företagen men det är väldigt dåligt för dom arbetande. Otrygg anställning, man ska stå med mössan i hand och bara vara glad för att få arbeta annars kan du dra åt helvete. Att det sen är pendling med bilen i 4-7 mil enkelresa utan ersättning med en timlön på 150-170 kr tycker dom är helt normalt. Då lönar sig det ju inte att jobba, bättre att gå på bidrag och göra något svartjobb då och då. 

Sen dom så kallade konsultcheferna som ska matcha oss till arbete/företag alltså dom vet ju fan inget om arbetet dom slussar ut folk på dom har i dom flesta fall ingen bakgrund inom det område dom ska matcha ut konsulter inom. I flera fall har dom inte ens läst min CV. Ser bara att ja han han kan köra truck eller han har jobbat inom industrin vi skickar han till denna kund. Och kunden skiter ju i mig, dom betalar ju bemannings företaget för en tjänst så dom försöker ju inte heller omplacera personen om du har ett kunnande som skulle passa bättre på en annan avdelnings eller plats inom företaget där man skulle göra mer nytta, känna sig välkommen, må bra, orka göra ett bra jobb, vilja engagera sig. Nä inte då. Stå här och eller dra åt helvete vi ringer in någon annan om det inte passar. Får man ont av jobbet eller mår dåligt av jobbet så bryr sig ingen nämnvärt, varken chefen på företaget du är uthyrd till eller konsultchefen.

Men du ska vara glad, positiv, stresstålig, beredd att hugga i, jobba för 2 eller 3 personer hela tiden för folk är alltid sjuka, jobba övertid 10 tim varje vecka, social, och slicka röv. Varje dag. Jaså du orkar inte det, du kanske inte trivs på jobbet..Synd det skiter vi i då kan du sluta.

Och javisst söker jag jobb utanför bemanningen men det är ont om dom. Jag har fått komma på en del intervjuer och säkert fått jobbet med men då dom erbjuder en lön som är 7.000 kr lägre än vad man har så fattar ju dom flesta att det inte går ihop. På flera ställen vill dom anställa mig då jag har så mycket kunnande men dom vill betala som om man vad 18 år och bodde hemma med mamma och har cykelavstånd till jobbet. När man berättar att man har 32 års erfarenhet och är 51 år gammal så blir det tyst. på 2 företag ville dom inte ens berätta vilken lön dom erbjuder mig då jag satte ett lönekrav på 33.000 kr. Fick höra sedan av en person att dom hoppats på att jag skulle acceptera 25000 brutto. då ska jag pendla med bilen 6 mil om dagen....Lycka till med att hitta bra personal då.

Nu är ju inte industrin värst på något sätt. Inom vården och butiksanställda är det ännu värre.

Det är alldeles för lite folk som säger vad dom tycker och tänker åt sina chefer för dom är rädda att få sparken. Men om anställda inte sätter ner foten och säger stopp nu. Det här är inte okej. Vi ställer inte upp på detta. Ja då kommer det bara bli värre och värre med sämre arbetsvillkor, lägre löner, sämre arbetsmiljö. 

Nu tänker nog många att jag är en lat gnällig jävel som inte vill arbeta men så är det fan inte. Men jag kräver lite respekt om jag ska ge respekt. Jag måste ha en lön jag kan leva på, ett jobb som jag trivs med och kan utföra på ett bra sätt, ett arbete där man inte får så ont så man måste ta sömntabletter för att sova, smärtstillande för att ta sig till jobbet, slippa stressa ihjäl sig varje dag. Ett arbete man kan vara nöjd/stolt över vad man utfört när arbetsdagen är slut. Ett arbete med bra arbetskollegor som talar svenska eller engelska på arbetsplatsen. Ett arbete man inte har ångest över hela tiden utan kan känna lite glädje över ibland och kan skratta med kollegorna på jobbet. En chef som faktiskt bryr sig lite mer än vad du drar in för pengar till företaget. Är det för mycket begärt ?? Jag tycker inte det.